imnotgoingtolie

Hey Lucy, I remembered your birthday
They said it'd bring some closure to say your name
I know I'd do it all different if I had the chance
But all I got are these roses to give
And they can't help me make amends

Ja ni, vad ska man säga?
När det inte finns några ord, när känslorna skriver men man är ändå stum.
Jag vet faktiskt inte.

"Varje gång är som den första gång vi sågs
Även om det är över nu
Allting har förändrats
Men du finns kvar
Allt var svävande men nu så ser ja klart"

Det känns så hopplöst och allt jag vill göra är att låsa in mig på mitt rum och sova bort allt det här.
Det finns liksom ingen mening med något just nu.

"Varje gång är som den första gång vi sågs
Även om det är över nu
Allting har förändrats
Men du finns kvar
Allt var svävande men nu så ser ja klart"

Det känns så overkligt, allt.
Precis allt.
Inget som känns helt och tryggt och jag ramlade ur livets ramar för längesedan.
När det går emot mig och allt snurrar på och jag kan inte komma in i den karusellen som är alla andras vardag. Vart går man då?
Vem vänder man sig till?
Vart finns svaren?
Jag vet faktiskt inte längre vad som är rätt och vad som är sjukt.

"Gått så lång tid så länge sen
Decennier tillbaks
Men jag minns det såväl
Varför kärleken brunnit
Utav olika skäl"

I en tid utan gränser, vart går den förlorade då?
Det finns så många tårar inom mig, så många känslor som inte har sig egen plats.
Så mycket som ingen vet om, som jag inte klarar av.
Kan inte dela med mig för jag vill inte tynga ner dig.
Klarar inte av.
Trötthet