In this river
Det är så jävla fullt i mitt huvud dag ut och dag in, nätterna är inte ens att tala om.
Somnar sent kan omöjligt komma upp på morgonen hur mycket tjat som än tjatas så är det totalblokad på morgonen.
Och om jag lyckas få in en liten tanke i mitt huvud att gå upp så slås den bort och ner på tre milliröda och jag blir kvar.
Det är helt jävla omöjligt.
Jag är så arg, trött och orkeslös på morgonen och absolut ingenting är värt någonting.
Jag vill inte längre.
Jag vet att det kommer sitta någon jävel här som läser och sedan springer och skvallrar till min morsa som sedan ska ringa och predika om vad jag bör och inte bör skriva.
Men vet ni vad, prata ni med henne. Jag orkar inte bry mig.
Ja jag tänker faktiskt skriva som det är rätt upp och ner och sedan får ni tycka att jag är hemsk/patetisk/whatever i couldn't care less!
Jag har min problematik, min sjukdom och ett jävla stort bakslag i mitt liv just nu och det går inte att ändra på genom något jävla slag med ett trollspö. Något som folk borde försöka förstå är att det inte bara räcker med att "ta sig i kragen" eller städa hemma. Det löser inte mina problem!
För er som tror att jag mår dåligt för att mina föräldrar skiljdes och det är pga det som jag sitter här så har ni fel.
Visst det var en jävligt tuff period och vissa saker som mina föräldrar som och gjorde mot mig sitter fortfarabde i men jag sitter I N T E på behandlingshem för att jag är något jävla skilsmässobarn.
Alltså I N T E!! Get it?
Jag är helt slut.
Finns inga krafter kvar. Över huvudtaget. Det är helt borta.
Existerar inte.
Jag har varken vilja, lust, styrka, ork eller engagemang till något alls.
Jag har aldrig, aldrig, kännt mig så här långt nere och jag har varit riktigt djupt.
Nu är det på en helt annan nivå.
Men ändå sjunker jag.
Ändå blir det värre.
När ska det vända för mig?
Tydligen aldrig.
Nu måste jag sluta.
Samtal
Somnar sent kan omöjligt komma upp på morgonen hur mycket tjat som än tjatas så är det totalblokad på morgonen.
Och om jag lyckas få in en liten tanke i mitt huvud att gå upp så slås den bort och ner på tre milliröda och jag blir kvar.
Det är helt jävla omöjligt.
Jag är så arg, trött och orkeslös på morgonen och absolut ingenting är värt någonting.
Jag vill inte längre.
Jag vet att det kommer sitta någon jävel här som läser och sedan springer och skvallrar till min morsa som sedan ska ringa och predika om vad jag bör och inte bör skriva.
Men vet ni vad, prata ni med henne. Jag orkar inte bry mig.
Ja jag tänker faktiskt skriva som det är rätt upp och ner och sedan får ni tycka att jag är hemsk/patetisk/whatever i couldn't care less!
Jag har min problematik, min sjukdom och ett jävla stort bakslag i mitt liv just nu och det går inte att ändra på genom något jävla slag med ett trollspö. Något som folk borde försöka förstå är att det inte bara räcker med att "ta sig i kragen" eller städa hemma. Det löser inte mina problem!
För er som tror att jag mår dåligt för att mina föräldrar skiljdes och det är pga det som jag sitter här så har ni fel.
Visst det var en jävligt tuff period och vissa saker som mina föräldrar som och gjorde mot mig sitter fortfarabde i men jag sitter I N T E på behandlingshem för att jag är något jävla skilsmässobarn.
Alltså I N T E!! Get it?
Jag är helt slut.
Finns inga krafter kvar. Över huvudtaget. Det är helt borta.
Existerar inte.
Jag har varken vilja, lust, styrka, ork eller engagemang till något alls.
Jag har aldrig, aldrig, kännt mig så här långt nere och jag har varit riktigt djupt.
Nu är det på en helt annan nivå.
Men ändå sjunker jag.
Ändå blir det värre.
När ska det vända för mig?
Tydligen aldrig.
Nu måste jag sluta.
Samtal
Mina minnen höll mig uppe varje dag. Du är som att andas för
Hey Lucy, I remembered your birthday
They said it'd bring some closure to say your name
I know I'd do it all different if I had the chance
But all I got are these roses to give
And they can't help me make amends
Ja ni, vad ska man säga?
När det inte finns några ord, när känslorna skriver men man är ändå stum.
Jag vet faktiskt inte.
"Varje gång är som den första gång vi sågs
Även om det är över nu
Allting har förändrats
Men du finns kvar
Allt var svävande men nu så ser ja klart"
Det känns så hopplöst och allt jag vill göra är att låsa in mig på mitt rum och sova bort allt det här.
Det finns liksom ingen mening med något just nu.
"Varje gång är som den första gång vi sågs
Även om det är över nu
Allting har förändrats
Men du finns kvar
Allt var svävande men nu så ser ja klart"
Det känns så overkligt, allt.
Precis allt.
Inget som känns helt och tryggt och jag ramlade ur livets ramar för längesedan.
När det går emot mig och allt snurrar på och jag kan inte komma in i den karusellen som är alla andras vardag. Vart går man då?
Vem vänder man sig till?
Vart finns svaren?
Jag vet faktiskt inte längre vad som är rätt och vad som är sjukt.
"Gått så lång tid så länge sen
Decennier tillbaks
Men jag minns det såväl
Varför kärleken brunnit
Utav olika skäl"
I en tid utan gränser, vart går den förlorade då?
Det finns så många tårar inom mig, så många känslor som inte har sig egen plats.
Så mycket som ingen vet om, som jag inte klarar av.
Kan inte dela med mig för jag vill inte tynga ner dig.
Klarar inte av.
Trötthet
They said it'd bring some closure to say your name
I know I'd do it all different if I had the chance
But all I got are these roses to give
And they can't help me make amends
Ja ni, vad ska man säga?
När det inte finns några ord, när känslorna skriver men man är ändå stum.
Jag vet faktiskt inte.
"Varje gång är som den första gång vi sågs
Även om det är över nu
Allting har förändrats
Men du finns kvar
Allt var svävande men nu så ser ja klart"
Det känns så hopplöst och allt jag vill göra är att låsa in mig på mitt rum och sova bort allt det här.
Det finns liksom ingen mening med något just nu.
"Varje gång är som den första gång vi sågs
Även om det är över nu
Allting har förändrats
Men du finns kvar
Allt var svävande men nu så ser ja klart"
Det känns så overkligt, allt.
Precis allt.
Inget som känns helt och tryggt och jag ramlade ur livets ramar för längesedan.
När det går emot mig och allt snurrar på och jag kan inte komma in i den karusellen som är alla andras vardag. Vart går man då?
Vem vänder man sig till?
Vart finns svaren?
Jag vet faktiskt inte längre vad som är rätt och vad som är sjukt.
"Gått så lång tid så länge sen
Decennier tillbaks
Men jag minns det såväl
Varför kärleken brunnit
Utav olika skäl"
I en tid utan gränser, vart går den förlorade då?
Det finns så många tårar inom mig, så många känslor som inte har sig egen plats.
Så mycket som ingen vet om, som jag inte klarar av.
Kan inte dela med mig för jag vill inte tynga ner dig.
Klarar inte av.
Trötthet
Back in Mora
Här sitter jag i grupprummet på Nyckeln och försöker förstå.
Förstå att jag har haft min älskade son i mina armar och nu är han långt borta igen.
Förstå att jag måste vänta en månad tills jag får se honom igen.
Life leads us among crazy people, along lonely roads that takes us nowhere...
Helgen hemma var verkligen splittrad. Den var underbar för jag fick vara med dem jag älskar men den var också hemsk och olidlig. Nätterna var helveten utan dess like fyllda med mardrömmar och onda tankar.
Jag har gråtit och jag har hatat. Jag har velat fly så långt bort att mitt liv var enbart ett minne.
Samtidigt har jag älskat och längtat, jag har andats och jag har funnits.
Natten till lördag sov jag hos Martin och då fick jag sova ganska bra då jag hade lugnet själv alldeles i närheten...
Som jag skrev (tror jag) så var dagarna i Bydalen underbara, men det var även jobbigt att vara så nära min älskling å inte kunna få vara med honom.
Jag åkte skidor och jag försökte slappna av, njuta och bara finnas vilket inte alltid är det lättaste.
Nu är jag som sagt tillbaks. Bussresan var overklig, jag svävade in och ut ur sömnens rike och jag kunde känna hur min son gled allt längre ifrån mig. Men jag har fått ha honom i mina armar, jag har fått skratta, leka och pussat på honom hur mycket jag bara velat.
Han blev så oerhört glad när jag hämtade honom på dagis och han stannade och berättade för alla som ville höra att hans mamma var hemma igen.
När vi kom in till Tomas, efter att ha handlat, så stod vi i hallen och tog av oss ytterkläderna och då sa han "Det känns så skönt i mitt hjärta och i min kropp att du är hemma igen för det gör ont annars!"
Fick verkligen bita ihop för att inte börja att gråta, min älskade starka son jag är så oerhört stolt över dig!
Du är en tuff liten kämpe och jag är så glad att jag har dig!
Helt plötsligt hade min långhelg hemma tagit slut och jag stod på tågstationen i Mora och väntade på att personal skulle komma och plocka upp mig.
Jag sparar minnena djupt inom mig.
Kärlek
Förstå att jag har haft min älskade son i mina armar och nu är han långt borta igen.
Förstå att jag måste vänta en månad tills jag får se honom igen.
Life leads us among crazy people, along lonely roads that takes us nowhere...
Helgen hemma var verkligen splittrad. Den var underbar för jag fick vara med dem jag älskar men den var också hemsk och olidlig. Nätterna var helveten utan dess like fyllda med mardrömmar och onda tankar.
Jag har gråtit och jag har hatat. Jag har velat fly så långt bort att mitt liv var enbart ett minne.
Samtidigt har jag älskat och längtat, jag har andats och jag har funnits.
Natten till lördag sov jag hos Martin och då fick jag sova ganska bra då jag hade lugnet själv alldeles i närheten...
Som jag skrev (tror jag) så var dagarna i Bydalen underbara, men det var även jobbigt att vara så nära min älskling å inte kunna få vara med honom.
Jag åkte skidor och jag försökte slappna av, njuta och bara finnas vilket inte alltid är det lättaste.
Nu är jag som sagt tillbaks. Bussresan var overklig, jag svävade in och ut ur sömnens rike och jag kunde känna hur min son gled allt längre ifrån mig. Men jag har fått ha honom i mina armar, jag har fått skratta, leka och pussat på honom hur mycket jag bara velat.
Han blev så oerhört glad när jag hämtade honom på dagis och han stannade och berättade för alla som ville höra att hans mamma var hemma igen.
När vi kom in till Tomas, efter att ha handlat, så stod vi i hallen och tog av oss ytterkläderna och då sa han "Det känns så skönt i mitt hjärta och i min kropp att du är hemma igen för det gör ont annars!"
Fick verkligen bita ihop för att inte börja att gråta, min älskade starka son jag är så oerhört stolt över dig!
Du är en tuff liten kämpe och jag är så glad att jag har dig!
Helt plötsligt hade min långhelg hemma tagit slut och jag stod på tågstationen i Mora och väntade på att personal skulle komma och plocka upp mig.
Jag sparar minnena djupt inom mig.
Kärlek
about
I huset bor vi 6 stycken tjejer men det finns plats för 9.
Alla tjejer har ett individuellt veckoschema där alla ens aktiviteter står.
Vi delar på ansvar så som matlagning och städning.
Vi tjejer i huset har ansvar för köket en dag var och då står tjejen för matlagning och att tex tömma diskmaskinen.
Varje vardag är det frukost 08:45 och sedan är det husråd varje morgon 09:15 där dagens allmäna schema ser ut.
Efter varje måltid är det vila så vi sitter till bords 30 minuter varje tillfälle.
På helgen har vi sovmorgon fram till 10:00 då kan man även sitta vid internet till 22:45, på veckodagarna drar de ur sladden 21:45 eftersom det finns minderåriga i huset.
Utöver helgsovmorgonen har vi en sovmorgonsdag i veckan, min är onsdag.
På måndagar har vi en aktivitetsgrupp mellan 1 - 3 med arbetsterapeuten.. Vet inte riktigt vad de brukar göra på den men lite allt möjligt misstänker jag.
På tisdagar kommer det en massör hit så jag har chansen att få massage varje vecka, lyxigt värre! :)
En gång i veckan har alla tjejerna utom en, en individuell aktivitet, alla går till en sångterapeut vilket jag även ska prova på men jag vill ju gärna rida också så jag får väl testa på det veckan efter den som kommer nu och se om jag kan välja.
En gång i veckan, på torsdagar, har vi en så kallad relationsgrupp där man tar upp saker som man kanske irriterat sig på, gruppen finns till för att det inte ska behöva bli bråk och osämja i huset.
Vi har även schemalagd motion på torsdagar och då åker vi till en tennishall och spelar tennis, det finns även möjligheter att få simma eller gymma om man hellre vill det. Sedan äter vi lunch ute.
På fredagar är lite speciell eftersom det är helg så då äter vi något extra gott och har även efterrätt till.
Dessa dagar har alla ansvaret för köket och den som inte hjälper till med förberedelserna inför maten får inte vara med och äta då det är en gruppaktivitet.
Helgen är ganska lugn...
I morgon måndag kommer min underbara vän Sandra som jag träffade på 5a hit på studiebesök för hon har också fått plats här. Ser fram emot det som fan, ska bli så underbart skönt att ha henne här!!
Alla tjejer har ett individuellt veckoschema där alla ens aktiviteter står.
Vi delar på ansvar så som matlagning och städning.
Vi tjejer i huset har ansvar för köket en dag var och då står tjejen för matlagning och att tex tömma diskmaskinen.
Varje vardag är det frukost 08:45 och sedan är det husråd varje morgon 09:15 där dagens allmäna schema ser ut.
Efter varje måltid är det vila så vi sitter till bords 30 minuter varje tillfälle.
På helgen har vi sovmorgon fram till 10:00 då kan man även sitta vid internet till 22:45, på veckodagarna drar de ur sladden 21:45 eftersom det finns minderåriga i huset.
Utöver helgsovmorgonen har vi en sovmorgonsdag i veckan, min är onsdag.
På måndagar har vi en aktivitetsgrupp mellan 1 - 3 med arbetsterapeuten.. Vet inte riktigt vad de brukar göra på den men lite allt möjligt misstänker jag.
På tisdagar kommer det en massör hit så jag har chansen att få massage varje vecka, lyxigt värre! :)
En gång i veckan har alla tjejerna utom en, en individuell aktivitet, alla går till en sångterapeut vilket jag även ska prova på men jag vill ju gärna rida också så jag får väl testa på det veckan efter den som kommer nu och se om jag kan välja.
En gång i veckan, på torsdagar, har vi en så kallad relationsgrupp där man tar upp saker som man kanske irriterat sig på, gruppen finns till för att det inte ska behöva bli bråk och osämja i huset.
Vi har även schemalagd motion på torsdagar och då åker vi till en tennishall och spelar tennis, det finns även möjligheter att få simma eller gymma om man hellre vill det. Sedan äter vi lunch ute.
På fredagar är lite speciell eftersom det är helg så då äter vi något extra gott och har även efterrätt till.
Dessa dagar har alla ansvaret för köket och den som inte hjälper till med förberedelserna inför maten får inte vara med och äta då det är en gruppaktivitet.
Helgen är ganska lugn...
I morgon måndag kommer min underbara vän Sandra som jag träffade på 5a hit på studiebesök för hon har också fått plats här. Ser fram emot det som fan, ska bli så underbart skönt att ha henne här!!
